Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström på så satt att då det hungriga djuret, som blifvit framlockadt af
lukten af den kokta fasanen, smugit sig fram för att äta nr kitteln,
hade handtaget troligen fastnat om vargens hals, hvarefter kokkärlet
fick åtfölja röfvaren till skogs. Falströra tog sin bössa samt sökte
förfölja tjufven, men lyckades dock ej ertappa densamma. Han hade
då unnu flera dagsresor till sitt hem samt måste under dessa dagar
lefva af villebråd, som han lyckades skjuta och steka på eldglöden.
En annan gå 112: då Falström var ute på en af sina missionsresor
samt då färdades i en mindre båt eller “canoe” på Mississippi-floden,
öfverfolls han en afton i närheten af Crow Wing af stark storm och
regn, som nödgade honom att söka skydd i land. Han uppgjorde en
eld samt uppdrog båten på stranden och omstjelpte densamma för att
därunder söka skydd mot regnet. Efter att hafva till red t sitt läge
under detta improviserade tak, föll han snart i en djup sömn, ur
hvil-ken han väcktes från alla sidor omgifven af eld och lågor.
“Ca-noen,” som var gjord af björkbark och i följe däraf lätt antändbar,
hade fattat eld ocn stod snart i ljusan låga. Falström lyckades med
möda rädda sig sjelf, sin bibel och sin bössa. Hvad öfriga saker han
medförde blefvo rof for lågorna. Hans svenska bibel, som han på
sina missionsresor medförde för attdärutur hämta text vid sina
predikningar, blef vid detta tillfälle till en del bränd och skadad, hvilket
ännu kan synas å densamma.
Vid ett annat tillfälle,då Falström var stadd på en resa till Sandy
Lake, stannade han öfver en natt i en skogs-“camp” tillhörig Elam
Greeley, en af de äldste timmerhandlarne vid St. Croix-floden.
Aftonen tillbragtes tillsammans med skogsarbetarne under bön och såns;.
En arbetare, som under aftonen varit ute, kom in och sade att platsen
var omgifven af indianer, hvilka tycktes visa fiendtliga afsigter samt
ämnade under natten öfverfalla och döda de innevarande. Falström
gick då ut samt tillropade indianerna på Chippewa-språket, då ett par
af dem kommo fram och talade med honom. De sade att de voro
dit-komna i afsigt att döda arbetarne och hämnas på dem för åtskilliga
oförrätter de hade tillfogat indianerne, men att då de hörde sången
de förstodo att Falström var tillstädes och att de ej ville tillfoga
honom någo: ondt. Falström bad rödskinnen gå hem och lemna
arbetarne i fred, hvartill de ock slutligen läto beqväma sig. Han var väl
känd af och hade stort inflytande hos Chippewa-indianerna, af hvilka
han till följd af sitt ljusa hår kallades Gula hufvudet “the yellow
head.”
Falström lärer ock en tid varit postförare mellan Fort Snelling
och nordligare trakter såsom öfre St. Croix-floden och Lake Superior.
Vid ett af dessa tillfällen, då Falström varit till Taylors Falls med
post samt återvände utför St. Croix-floden, såg han på vestra
stranden en afdelning af Sioux-indianer af omkring 3 a 400 man, hvilka
voro ute på krigsstigen mot Chippewas. Då de observerade Falström
i sin båt utpå floden, aflossade de några skott mot honom, men då han
ej visade någon fruktan utan styrde mot stranden till dem upphörde
de att skjuta. Då han landade kommo indianerna till honom,
skaka-c de hand samt tillkännagåfvo att de voro hungriga och frågade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
