Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sången klingade ut i den klara luften, och det
var, som om man hörde, huru tonerna flögo långt bort
öfver den glittrande skogen, tills de omsider dogo bort
i fjärran. Några talgoxar och gulsparfyar svarade med
sina entoniga läten, men annars var det tyst och öde
der inne under det silfrade taket.
Den visan skall du sjunga sjelf en gång —
gade Träff och nickade åt Nils.
Sedan sången var slut, blefvo alla tysta, Bolla
och Nils lutade sig till hvarandra och somnade vid det
enformiga ljudet af den knarrande snön. Träff för-
sjönk i tankar på framtiden, som nu på en gång
ig så annorlunda för honom. Mor Karin
gestaltade
hade full sysselsättning med att hölja öfver de sof-
vande barnen. Den enda, som hade sinne för den hir-
liga morgonens behag, var Bläsan, som frustade af för-
nöjelse öfver det präktiga föret.
Snart stannade släden utanför soldattorpet. Träff
tog Nils -på ena armen och Bolla på den andra, och
då han kom in vaknade barnen.
— Nu är det jag, som är din far, och Bolla är
din syster. Förstår du, Nisse? — frågade Träff.
Nils svarade icke, men han smålog, ty der var så
varmt och ljust i stugan, och midt på golfvet stod
Bollas julgran med kringlor på alla grenar och en hvit
pappersstjerna i toppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
