- Project Runeberg -  Soldaten Träff, Lotsflickan, Spelemannens juletrall /
13

(1881) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils växte upp oeli bief stor och stark, till stor
glädje för Träff, som redan i sina framtidstankar säg
fostersonen iklädd vapenrock och beväpnad med kro-
nans goda vapen. Soldat skulle pojken bli, derom var
icke tu tal. ITvarför hade Träff sä innerligt önskat
att fâ en son, om icke just derför, att det var honom
en plåga att tänka, hur den soldatslägt, han tillhörde,
skulle dö ut? Och då Träffs äktenskap ej blifvit väl-
signadt med någon manlig arfviugo — hvarför hade han
upptagit Nils i huset? Var det blott för att göra en
god geruing, för att gifva den fader- och moderlöse ett
hem? Så trodde väl mången, ty Träff hade ett godt
hjerta, och detta hjerta hade också lagt sig ut för den
stackars pilten, då han stod der så öfvergifven i kyrk-
dörren; men kanske hade medkänslan för barnet stannat
vid några vänliga ord och ett stycke bröd, om icke en
röst i Träffs bröst hviskat: »Se der ett ämne, af hvil-
ket du kan göra, hvad farfar gjorde med far och livad
din far gjorde med dig! Honom kan du fostra till sol-
dat, och han skall fatta geväret, då du sjelf blir gam-
mal och måste taga afsked!» Till den rösten lj-ssnade
Träff med begärlighet; och derför var han så snar i
sitt beslut att åtaga sig en fosterfaders pligter.
Träff såg nu framtiden an med större lugn, och
det gladde honom mycket, att Nils blef stor och stark
till växten, ty det var ju en ära också det, att efter-
trädaren skulle pryda platsen och med heder fylla den
lucka, som hans egen bortgång skulle lemna i ledet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grstraff/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free