Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-•!-, * jv;
14
Träffs tillfredsställelse var dock ej alldeles oblan-
dad. Det fattades Nils något, som för en soldat är
godt att ega, nämligen ett hurtigt lynne. Gossen var
tyst och sluten, och det grämde Träff, som hellre skulle
hört Nils fylla hemmet med stoj och bullrande lekar.
Det första gossen fick lära af sin fosterfar, var hela
hans förråd af soldatvisor, och dem kunde Nils snart
utantill, men han sjöng dem icke, och det var dock det,
som Träff helst ville.
Från den stund, Nils kunde på egen hand läsa i
en bok, fick han en så varm längtan efter att lära något,
att han ofta försakade grannbarnens och Bollas glada
lekar blott för att kunna skaffa sig kännedom om allt,
som stod i de böcker, han ibland fick af vördig pro-
sten, som mycket fäst sig vid den läraktiga gossen.
Men när skolläraren för fosterfadren berömde gossens
flit, så brukade Träff rynka ögonbrynen, och ibland lät
hau till och med undfalla sig sådana ord, som att »läsa
kan visst vara bra, om det sker med måtta», och att
»man behöfvcr inte vara studerad karl för att bli soldat».
När Nils gått igenom folkskolan, visade Träff oför-
stäldt sin glädje öfver, att det nu var slut med bok-
galenskapen. Men när Nils ej längre gick till skolan,
så läste han i stället hemma allt, hvad han kom öfver.
En gång försökte Träff att genom maktspråk häjda Nils
i hans läseifver. Det var en sommardag, då han träf-
fade på Nils med hoken i hand. Träff tog häftigt bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
