Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lion och mor Karin kände väl gubbens planer, och de visste
också, att Nils med all sin håg hängaf sig åt ett annat mål.
Nils steg upp, liksom ville han undfly den annal-
kande stormen, men då nickade fosterfadren allvarligt
åt honom och sade :
— Sitt du, der du sitter; det är just dig, jag vill
tala med.
Nils satte sig med synbar oro.
Karin gjorde också ett försök att föra mannens
tankar åt annat håll, men det lyckades henne icke, och
gubben fortfor:
-— Det kan nu vara tid på, att du visar, livad
du duger till, Nils.
— Det är sannt, far.
— Jag är gammal och grå och har fått mitt af-
sked med heder. Men afsked är afsked i alla fall. . .
Nils lät sitt hufvud sjunka ned mellan sina hän-
der, och då rynkade Träff ögonbrynen och inföll:
■— Hör du på mig, Nils?
—■ Ja ja, far.
Nils’ röst ljöd darrande och bruten af rörelse.
— Du förstår nog, att afskedet skulle varit tungt
för mig, om jag icke haft dig, Nils. Men när jag
ställer dig i mitt ställe, så är det, som om jag sjelf
stode qvar vid regimentet.
Nils svarade icke och såg icke heller upp. Det
blef så tyst i stugan att Bolla tyckte sig höra sitt
ängsligt klappande hjertas slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
