Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked som korporal och bar pâ sitt breda bröst en
medalj för nit och redlighet i tjensten. Dessa utmär-
kelser kommo visserligen ej sä alldeles oväntade, ty
gubben tyckte sjelf, att han gjort sig förtjent af den
blanka penningen med kungens bild; men lycklig var
han i alla fall öfver, att också de höga herrarne hade
insett, hvilken karlakarl han var, och i lyckans berus-
ning tviflade han ej ett ögonblick på, att Nils genast
skulle stå färdig att följa honom i spåren, för att kan-
ske, han också, en gång vinna samma heder.
En afton på sensommaren, då familjen var samlad
i stugan, beslöt Träff att skrida till verket och tog der-
för till ordet.
— Lyckligt för oss gamla, när de unga vilja ta
vid, när vi släppa taget — sade han.
Alla sågo vid dessa ord frågande på gubben, men
fastän orden voro något svårtydda, så gissade dock
livar och en, hvaråt han syftade.
Efter en stunds tystnad inföll mor Karin:
— Du menar, att vi ha stor glädje af barnen.
— Ja, så menar jag. Och så skall väl bli fram-
deles med, hoppas jag.
Gubben fäste sina blickar på Nils, som satt på en
bänk vid bordet. Bolla, som vuxit upp och blifvit en
frisk och behaglig flicka, satt midt emot Nils, och då
hon såg fadrens betydelsefulla blick, vexlade hon ett
ögonkast med modren liksom ville hon säga, att den
länge med fruktan motsedda stunden nu var inne. Både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
