Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;
■‘*-:jryr £?:“>»! =
Nils tog hennes hand i sin, och så vandrade de
sakta framåt stigen.
— Jag ville så gerna, att du skulle få del af
mina tankar — fortsatte hon.
— Tack för det, Bolla. Jag blir bättre till mods,
när jag hör dig tala.
— Jag kan icke döma om, hvem som har orätt,
du eller far, ty det förstår jag kanhända inte.
— Kanske är det jag.
— Det kan jag aldrig tro.
— Jag har far att tacka för allt.
— Det är sannt.
-t- Då borde jag också lyda honom nu.
— Men han kan ju fordra för mycket.
— Tungt vore det att nu följa hans vilja.
De gingo länge, utan att tala vidare. Plötsligt
stannade Bolla, och då stod också Nils stilla. Hon
såg djupt in i hans ögon och rodnade svagt, då hon
sade:
— Det vill jag säga dig, Nils, att livad som än
må hända, så kan du alltid förlita dig på mig.
Om Bollas ord voro något dunkla, så var hennes
blick så mycket tydligare. Den förklarade Nils hvad
hon menade med, att han alltid kunde förlita sig på
henne, och hans hjerta, som nyss var så öfverfullt af
sorg, började åter lifvas af ljusa förhoppningar.
— Nu känner jag rätt, hur kär du är mig • -
sade Nils och log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
