Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
-—• De®ör gick jag också att möta dig i hagen.
— Du ville styrka mig med dina ord.
— Ja ja.
•— Jag är också stark nu. Ack, Bolla, det gör
en så godt att veta, att man har någon, på hvilken
man kan tro.
— Det visste jag.
— Ocli nu tro vi på hvarann.
— Ja ja, för hela lifvet.
Bolla följde . Nils, ända tills de vid en krökning
af vägen sågo kyrkspiran glimma vid aftonsolens sken.
Prestgården låg helt nära kyrkan, inbäddad mellan lum-
miga lönnar och lindar. Itundt omkring utbredde sig
frodiga åkrar, der säden började mogna och stod med
böjda ax, liksom bugande af vördnad för templet. Allt
andades en stilla frid, och denna stämning meddelade
sig åt de båda unga, som nu skildes åt, men vinkade
till afsbed, så länge de kunde se hvarann.
Pöljden af Nils’ besök hos prosten blef, att den
åldrige själasörjaren följande dagen kom till soldattorpet
för att tala med Träff.
— Mins du juledagsmorgonen, då du och Karin
kommo till 111ig med den fader- och moderlöso vid han-
den? — frågade prosten, då han satt tillsammans med
den gamle soldaten inne i kammaren på torpet.
— Nog mins jag den — svarade Träff sträft.
Soldaten Träff. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
