Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, vuxit samman med siua planer på Nils’ framtid.
Han var otillgänglig för alla förnuftskäl ocli kunde pä
intet sätt rubbas frän sin föresats. Förgäfves bad Ka-
rin för sin käre Nils, och förgäfves sökte Bolla att
med tårar tala till fadrens hjerta. Till sist förklarade
prosten, att dä Träff var obeveklig och hård, så vore
det bäst, att Nils genast lemnade hemmet, för att på
egen hand söka taga sig fram och följa sin böjelse.
Till att börja med ville prosten sjelf taga vård om
honom.
Då prosten lemnade soldattorpet, följde Nils med
honom. Mor Karin och Bolla stodo båda på förstugu-
bron och gräto bittra tårar, då prostens trilla rullade
af nedåt ledet. Träff trodde i det allra längsta, att
de andra skulle gifva efter och han få sin vilja fram,
men då han nu kastade en blick ut genom kammar-
fönstret och såg, hur fostersonen, och med honom ett
helt lifs förhoppningar, drog bort för att icke mera
återkomma, då krympte hans hjerta samman, och det
var nära, att tårarne brutit fram.
Det föreföll honom, som om mellan honom och
Nils fans ett samband, som nu under osägbar smärta
slets sönder. Han sträckte fram sina händer, liksom
ville han hålla qvar den käre, som han tyckte att man
med våld ryckte från honom. Han kunde icke förstå,
att denne Nils, som ju ändå var hans barn sedan den
stunden, då han tog den hjelplöse lille på sina armar,
nu kunde öfvergifva honom och följa en annan, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
