Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sï4ÇÇgj»«â3!!r5ç/’
väntade livarje ögonblick, att Nils skulle hoppa af vag-
nen och skynda upp till stugan igen.
Ett ögonblick tänkte hau springa ut och ropa Nils
tillbaka, men han hejdade sig vid dörren, och när han
sedau vände om till fönstret, syntes hans rörelse ha
något lagt sig och lemnat rum för en känsla af harm.
Han höjde handen efter de bortfarande och mumlade:
— Otacksam är han, det är visst och sant!
Hvart Nils tog vägen, det frågade sedan Träff al-
drig efter. Men hans föresats att icke med saknad
tänka på den förjagade fostersonen, gick snart om intet.
Länge höll han sig fast vid den tanken, att Nils’ af-
färd från hemmet var blott ett skrämskott, och att
han skulle komma tillbaka, då han såg, att Träffs vilja
stod fast och oböjlig. Både Nils och de öfriga skulle
nog snart nödgas erkänna, att gubben ändå vetat, livad
som bäst vore för Nils. Men dagar och veckor gingo,
utan att Nils syntes till, och allt mer gnagdes gubbens
hjerta af oro och sorg. När det så led på tiden, och
hoppet om en återförening var ute, då hände det ibland,
att gubben tillstod för sig sjelf, att om han kunnat
förutse, att det skulle gå, som det gick, då hade han
kanhända sjelf gifvit efter. Nu var det emellertid för
sent, och Träff var för stolt att erkänna ett fel och
att visa sin ånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
