Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
det att sången klingade, möttes fosterfadrens ocli foster-
sonens blickar. Nils lielsade ined ett leende, ocli gub-
ben nickade tillbaka. Efter sången steg prosten upp i
katedern ocb höll ett tal. Ilan ordade om upplys-
ningens välsignelse och om den heder, de äro värda,
som offra något för växande slägtens höjande i goda
kunskaper. Han talade om den hedersman, hvilken
gifvit församlingen det nya skolhus, som nu invigdes,
och derpå vände han sig till Nils och talade om honom
som ett exempel på, hvad kärleken till vetandet kan
uträtta. Genom flit och ihärdighet hade ynglingen
blifvit, hvad han nu var, en upplysningens soldat, som
stod redo att börja striden mot okunnighetens mörker.
En heder var denne unge man för den kommun, der
han föddes, och en heder för den gamle fosterfadren.
Allas ögon riktades vid denna talets vändning på
Träff, som stod der med nedslagen blick och darrande
af rörelse. Prosten insåg dock genast, att den gamle
iätt skulle kunna tro, att man ville förödmjuka honom,
och derför skyndade han att afvända uppmärksamheten
från Träff genom att i hast afsluta talet och nedkalla
Guds välsignelse öfver den nya skolan, öfver barnen och
öfver alla de närvarande.
Då prosten läste »Fader vår» och alla hufvuden
böjdes, då kände Träff, att också han nu böjde sig
i ödmjukhet för Herrans underbara råd, och han er-
kände inom sig att det var bäst, som det nu var
med Nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
