Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Som gubben nu var stämd, var försoningen lätt.
Efter högtidlighetens slut fördes Träff och Bolla af
prosten in i rummet innanför skolsaleD, och der stod
Nils med öppna armar. Träff grät glädjetårar, då han
åter slöt fostersonen i sin famn.
— Du har gjort mig mera glädje, än jag förtjenat
— puttrade gubben.
— Om far tycker, att jag är värd någon lön, så
är det allt något, som ännu återstår mig att önska —
invände Nils leende och såg med en vältalig blick öfver
till Bolla, som stod der, röd som en ros.
— livad är väl det, som jag inte nu skulle vilja
ge dig? — återtog Träff’och nickade kärleksfullt åt
de unga. .
Då hösten kom och blekte grönskan omkring skol-
lärarebostället, så blef det i stället full vår derinne,
ty vördig prosten vigde Bolla och Nils till ett äkta
par. Träff var skinande allt igenom på barnens bröl-
lopsdag, och bröllopsgästerna fingo till och med höra
gubben sjunga sina visor mellan danserna. Det goda
lynnet följde sedermera den gamle soldaten under hans
återstående dagar. Ofta kom han upp till skolan, och
han passade alltid på under fristunderua, ty då kunde
han få ställa upp pojkarne i led och lära-dem exer-
cera. Det var en rigtig fröjd att se på gubben, der
han stultadc af i spetsen för pojkskaran, och när han
så slutade exercisen, plägade han vanligtvis tacka af
truppen med de orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
