Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
och söker nu komma rätt igen. Det är en gammal man med
hvita, glesa lockar och skrumpen hy. Blicken är matt af
ålder, men synes nu oroligt anstränga sig för att söka ett
föremål, som kan leda honom på spåret. Tbland stannar den
gamle vid någon kullfallen gran, liksom för att påminna sig,
om han sett det brutna trädet förr. Han stirrar upp till de
höga furorna för att, om möjligt, kunna genomtränga mörkret
och se, hvartåt de flesta grenarne sträcka sig, ty de visa mot
söder och kunna leda honom till målet. Men hans blick för-
mår ingenting mot den svarta slöja, som höljer allt. Han
stannar flämtande och vrider sina stelnande händer. En rys-
ning skakar hela hans varelse, och han känner liksom en
isande kyss på sin panna. Det är nordan, som funnit hvad
han sökte, och som nu slingrar sina armar kring den gamle
vandraren.
Ännu en gång griper dock gubben med förtviflans kraft
kring vandringsstafven och börjar den irrande färden på nytt.
Hans blickar vändas uppåt, och hans läppar röra sig:
— O, Herre, till dina gårdar ställde jag mina steg.
Visst längtar jag hädan, men låt mig dock icke dö här i
mörkret, utan en stråle af ljus! Hela natten har jag vandrat,
blott för att på julmorgonen hinna ditt ljusa tempel. Öfver-
gif mig då icke på sistone!
En klockton, underbart svag, men dock tydlig och klar,
dallrar fram genom luften och når den bedjande gamle. Detta
ljud ger honom nytt lif, och han tycker, att hans steg bevin-
gas. Klockan höres allt närmare, och gubben tror att han
springer framåt, ehuru han i verkligheten blott med möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
