Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
släpar sig fram. Då ser han på en gång ett skimrande ljus
i fjärran. Skogen är slut, och bortom fälten står templet med
de många tända juleljusen. Då ler den gamle som ett barn,
och en glädjetår tränger sig fram ur hans öga. Maktlös sjun-
ker han ned på drifvan, med blicken oafvändt fäst på den
strålande kyrkan. Han har funnit det ljus, han sökte under
den långa vinternatten. Han känner icke längre den kalla
nordan, som isar hans lemmar, ty i hjertat är det varmt
och ljust. Han tycker sig på en gång förflyttad från sitt
läger på drifvan till kyrkans kor, der den milde Kristus står
ofvan altaret med utsträckta händer och säger: »Kommen
till mig, I alle, som ären betungade, och jag skall veder-
qvicka eder!»
Den gamle ler och fäster sin slocknande blick på him-
len i öster, der de ljusa molnen nu förkunna, att vinternatten
är slut och att solen kommer åter, den sol som en gång skall
smälta drifvan och kalla de i jorden slumrande till uppstån-
delse och lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
