Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
strömmade genom porthvalfvet som hvirflande rök uppefter
muren, och förvandlades snart i rimfrost, ty morgonen var
bistert kall. Ute på kyrkbacken stodo långa rader af slädar,
och alla hästarne voro hvita af frosten. Ljudet af orgelns
toner öfverröstades der ute af hästarnes gnäggningar och vakt-
pojkarnes hojtande stämmor; men de, som kommo från temp-
let, hade i sina hjertan en högtidsstämning, som icke lät sig
störas af det bullrande lifvet der ute. Allas läppar logo, och
i alla ögon syntes liksom ett återsken af otteljusen.
Bland kyrkfolket syntes en man, som var hufvudet högre
än de fleste. Han var klädd i uniform, och ett ljust skägg
betäckte nedre delen af hans ansigte. I ena handen ledde
han en liten flicka, och vid hans arm stödde sig en högtids-
klädd qvinna, som vandrade vid hans sida och då och då
såg upp till mannen med ett vänligt småleende. Det var
soldaten Träff med hustrun Karin och enda barnet, den lilla
Bolla.
Då Bolla kom till kyrkdörren, ryckte hon plötsligt fadren
1 rocken.
Men Träff fortsatte sin väg utan att låta sig störas i
sina betraktelser.
Då stannade Bolla och sade:
— Titta dit, far; titta!
— Tyst, kära barn — hviskade Karin.
— Hvem är det, som står der? — sporde flickan och
pekade inåt en mörk vrå.
— Ingen, som du behöfver vara rädd för — invände
Träff och ville gå vidare, men Bolla höll honom tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
