Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
mor Karin och tog gossen vid handen, hvarefter de alla följdes
åt in i sakristian, der prosten ännu var qvar. +De framställde
sitt ärende, och prosten svarade, att en god gerning alltid för
välsignelse med sig.
— Så ske Guds vilja då — sade Karin och drog gossen
till sig, liksom ville hon visa, att från den stunden var hans.
bästa skydd i hennes moderliga famn.
Träff nickade gladlynt åt pysen och sade:
-— Jag skall fostra dig till en rask soldat, liksom far
gjorde med mig, och farfar gjorde med far.
— Jag har en stor julgran hemma, och den ska du få
se på — sade Bolla.
Nils svarade ingenting, utan blott stirrade på sin nyför-
värfvade syster.
— Och så ska du få leka med mig 1 hagen, när det
blir sommar — tillade Bolla, som med ens blifvit språksam.
Nu skickades bud till fattigstugan, att lille Nils icke
mer skulle komma tillbaka, utan följa med Träff som eget
barn. Gossen sveptes in uti hästtäcket och fick sitta bredvid
Bolla i släden, när Träff omsider med sin tillökade familj
reste hemåt. Ingen kunde vara gladare, än Träff var under
den färden. Han småskrattade oupphörligt för sig sjelf och
smällde med piskan, så att Bläsan gjorde väldiga språng
framåt och förbi alla de andra kyrkfararne. Han såg sig
triumferande omkring, liksom ville han säga till alla: »också
jag har en son!»
Då släden väl hunnit ut på skogsvägen, skingrade sig
morgondimman, och solen tittade glödande röd fram mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
