Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
de frosthöljda grantopparne. Hvarje gran var som behängd
med silfverperlor, hvilka glittrade i morgonljuset. Ibland kom
en vindfläkt och skakade ned det skimrande pudret, som då
föll ned på de åkande, till Bollas stora glädje. Då hon såg
solen, påminde hon sig all den härlighet, hon sett i kyrkan,
och hon frågade lille Nils, om han också hade sett ljusen?
Ja, det hade han. Vid dörren hade han stått, men han
hade både sett ljusen och hört sången.
— Far kan också sjunga, må du tro — inföll Bolla och
tillade: — Låt Nils höra, att du kan sjunga, far!
Träff lät icke bedja sig två gånger. Han sjöng en af
sina soldatvisor:
Jag vill för er förtälja här
Om bäste mannen i vår stat.
Och vill ni veta, hvem han är,
Så hör: det är en svensk soldat!
Fast han har fått en koja blott,
Och magra rätter på sitt fat,
Med ingen byter han sin lott
Som rask och redlig svensk soldat.
När han tar uniformen på,
Han lyss till fagra jäntors prat:
Ej någon ann kan älskas så
Som den, som blef en svensk soldat.
Han tar från väggen sitt gevär
Och går till mötet fram, kavat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
