Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
vände blicken mot fosterfadren. Han var blek, och stora tå-
rar rullade ned på hans kinder. Då mor Karin såg hans
rörelse, sade hon.
— Lugna dig, Nils. När far riktigt får se, att din håg
ligger emot, så — — —
— Göm dina råd, tills någon ber dig om dem — af-
bröt henne gubben med rynkad panna.
— Men, käre Jan — -— —
— Det är han, som skall bära geväret.
—- Men om jag inte kan, far?
— Du vet väl, hvad jag väntar af dig?
— Ja ja.
— Du vet också, hvad jag gjort för dig?
— Du har varit god emot mig, men — — —
— Jag trodde inte, att du skulle bli otacksam.
— Det vill jag heller inte.
– Men du är det, om du inte lyder.
, — Käre Jan, du gör gossen orätt — invände Karin
med moderlig oro.
Vid dessa ord bröt stormen lös. Träff rätade på sig
och skakade sitt gråa skägg. Hans buskiga ögonbryn sköto
samman, och ögonen flammade. Karin stod darrantle vid
denna syn, ty sådan hade hon aldrig förr sett sin make. Han
tog ett steg emot henne och talade högt:
— Det är du, hustru, som hjelpt honom att sätta sig
upp emot mig!
Karin satte sig gråtande på bänken.
— Om inte du och presten satt er till samman att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
