Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Allt detta tänkte Nils på, när han stod med blicken
fäst på hängbjörken, som med sina gröna armar tycktes vin-
ka honom till sig. Då såg Nils plötsligt, att något rörde sig
invid den hvita stammen. Han började åter att gå framåt,
och då han kom in i hagen, märkte han, att det var Bolla,
som satt under trädet. Då rann plötsligt den tanken upp.
hos Nils: »jag förlorar henne på samma gång som far vänder
sig från mig». Han suckade djupt och kände sig hågad att
vända om hem för att säga till Träff: »så låt mig ta geväret.
då och bli rekryt!»
I det samma reste sig Bolla och gick att möta Nils.
Hon såg bedröfvad ut, men försökte dock att småle.
— Jag hade något att säga dig, och derför gick jag hit,
när jag hörde, du skulle till prestgården — började Bolla.
Nils tog hennes hand i sin, och så vandrade de sakta.
framåt stigen.
— Jag ville så gerna, att du skulle få del af mina tan-
kar — fortsatte hon.
— Tack för det, Bolla. Jag blir bättre till mods, när
jag hör dig tala.
— Jag kan icke döma om, hvem som har orätt, du
eller far, ty det förstår jag kanhända inte.
— Kanske är det jag.
— Det kan jag aldrig tro.
— Jag har far att tacka för allt.
— Det är sant.
— Då borde jag också lyda honom nu.
— Men han kan ju fordra för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
