Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
— Tungt vore det att nu följa hans vilja.
De gingo länge, utan att tala vidare. Plötsligt stan-
nade Bolla, och då stod också Nils stilla. Hon såg djupt
in i hans ögon och rodnade svagt, då hon sade:
— Det vill jag säga dig, Nils, att hvad som än må
hända, så kan du alltid förlita dig på mig.
Om Bollas ord voro något dunkla, så var hennes blick
så mycket tydligare. Den förklarade Nils, hvad hon menade
med, att han alltid kunde förlita sig på henne, och hans
hjerta, som nyss var så öfverfullt af sorg, började åter lifvas
af ljusa förhoppningar.
— Nu känner jag rätt, hur kär du är mig — sade Nils
och log.
— Derför gick jag också att möta dig i hagen.
— Du ville styrka mig med dina ord.
— Ja ja.
— Jag är också stark nu. Ack Bolla, det gör en så
godt att veta, att man har någon, på hvilken man kan tro.
— Det visste jag.
— Och nu tro vi på hvarann.
— Ja ja, för hela lifvet.
Bolla följde Nils, ända tills de vid en krökning af vä-
gen sågo kyrkspiran glimma i aftonsolens sken. Prestgården
låg helt nära kyrkan, inbäddad mellan lummiga lönnar och
lindar. Rundt omkring utbredde sig frodiga åkrar, der säden
börjat mogna och stod med böjda ax, liksom bugande af
vördnad för templet. Allt andades en stilla frid, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
