Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
— Jag vill, att ban skall lära sig att bli en god soldat.
— Ännu en gång ber jag dig att rätt betänka saken.
Hvad skall det bli af, om du envisas i din mening?
— Nils skall lyda mig, eller jag vill icke mera veta
af honom!
Förgäfves talade prosten den dagen. Alla hans före-
ställningar tjenade till intet, ty Träff hade, så att säga, vuxit
samman med sina planer på Nils framtid. Han var otill-
gänglig för alla förnuftsskäl och kunde på intet sätt rubbas
från sin föresats. Förgäfves bad Karin för sin käre Nils,
och förgäfves sökte Bolla att med sina tårar tala till fadrens
hjerta. Till sist förklarade prosten, att då Träff var obevek-
lig och hård, så vore det bäst, att Nils genast lemnade hem-
met, för att på egen hand söka taga sig fram och följa sin
böjelse. — Till att börja med ville prosten sjelf taga vård
om honom.
Då prosten lemnade soldattorpet, följde Nils med honom.
Mor Karin och Bolla stodo båda på förstugubron och gräto
bittra tårar, då prostens trilla rullade af nedåt ledet. Träff
trodde i det allra längsta, att de andra skulle gifva efter och
han få sin vilja fram, men då han nu kastade en blick ut
genom kammarfönstret och såg, hur fostersonen, och med
honom ett helt lifs förhoppningar, drog bort för att icke
mera återkomma, då krympte hans hjerta samman, och det
var nära, att tårarne brutit fram.
Det föreföll honom, som om mellan honom och Nils
fans ett samband, som nu under osägbar smärta slets sön-
der. Han sträckte fram sina händer, liksom ville han hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
