Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
med min mun, — två bräddfulla tunnor malt i mina
egna nya säckar, — för det var icke mina säckar —
aldrig i evighetens rike — det var edra egna gamla
säckar, och mina nya, dem behöll I — och det var
förderfvad malt, — sannerligen, se förödelsens
styggelse och säckarna höra mig till, och jag skall betala
— domen hör mig till, säger jag. — Skälfver I icke
i edra gamla ben — I gamle skörlefnadsman ?
-Kristeligen skulle I lefva — är det kristligt att lefva
med Ane Jensdotter och låta henne skinna en kristlig
sockenprest? —• I är en — I är en — kristlig
skörlefnadsman — ja —.»
Erik Grubbe hade vid början af prestens tal
smålett öfver hela ansigtet och vänskapligt räckt sin
hand ut mot honom öfver bordet; derefter stötte han
ut med armbågen liksom för att knuffa en osynlig
åhörare i sidan, för att denne skulle se, huru omåttligt
drucken presten var; men omsider måste han hafva
fått ett slags uppfattning af talet, ty han blef med
ens krithvit i ansigtet och tog skänk-kannan och
slängde henne mot presten, som tumlade baklänges i
stolen och från den gled ned på golfvet. Det var
likväl blott af förskräckelse, han föll, ty kannan nådde
honom icke; den blef liggande på bordskifvans kant;
innehållet slogs öfver hela bordet och rann i små
floder ned på golfvet och på presten.
Ljuset hade brunnit ned i staken och flämtade,
%
så att det än var ljust i rummet, än sa mörkt, att
den blå dagern sken in genom fönstren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
