Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
våld mot en kyrka? Och I veten, hvilket straff det
bör sig att en sådan lider och utstår.»
»Den sista och tredje punkten är den, att först
och främst hafver menniskan pligter mot sin Gud och
är skyldig att för Honom ideligen kämpa och strida,
iförd ett rent lefvernes skinandes blanka rustning och
omgjordad med sanningens skärande glafven.
Sålunda rustad kommer det henne till att strida, en
Herrens stridsman, sönderrifvande helvetets strupe
och söndertrampande helvetets buk. Derföre bör det
oss att låta det kroppsliga svärdet förblifva i sitt rum,
ty sannerligen, vi hafva nog att möda oss med det
andliga!»
Från gatans båda sidor syntes då och då
menniskor komma, som lyste sig hem med små
handlyktor. Efter hand, som de stötte på samlingen, stälde
de sig upp bland de yttersta, så att snart en bugtig
halfkrets af blinkande småljus var bildad, som
släcktes och lyste upp allt efter som folk rörde sig, och
då och då lyftes också en lykta i vädret och lät sitt
skimmer sökande flacka omkring på husets
hvit-menade murar och mörka rutor, till dess det fann
hvila på predikantens allvarliga ansigte.
»Men huru! Talen I i edra hjertan, sägande: skola
vi då öfverantvarda oss sjelfva, bundna till händer
och fötter ät vår fiende, till träldomens och
förnedringens bittra sorgestånd? — O, mina älsklige, talen
icke så! Ty då ären I att räkna som de, der mena,
att Jesus icke kunde bedja sin fader att Han skic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
