Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
kade till honom flere än tolf millioner englar. O,
fallen icke i misströstan, knorren icke i edra hjertan
mot Herrens rådslag och gören icke eder lefver svart
mot Hans vilje! Ty den, Herren vill nedslå, han
krossas, den Herren vill uppresa, lefver i trygghet.
Och Han är den, som hafver många vägar att föra
oss ut af farlighetens öknar och vildmarker; eller kan
Han icke vända fiendens hjerta, eller lät Han icke
dödsengeln gå genom Sanheribs läger, eller hafven
I glömt Röda Hafvets slukande vatten eller kung
Faraos hastiga undergång?...»
Här blef Jesper Kiim afbruten.
Hopen hade temligen lugnt hört på honom;
endast utifrån de yttersta leden hade då och då ljudit
ett dämpadt, hotande mummel. Då var det Mette
senapsqvinnas skarpa röst smattrade in på honom:
»ho, din helvetesgast! Vill du tiga, din svarta hund!
— Hören icke på honom; det är svenska pengar,
som tala ur hans mun.»
Det blef alldeles stilla ett ögonblick, men så
brast larmet lös. Speord, eder och förbannelser
sqva-lade ned öfver honom. Han försökte att tala, men
då blefvo ropen ännu starkare, och de, som stodo
närmast trappan, trängde hotande upp emot honom.
En hvithårig liten man, strax framför, som hela tiden
gråtit under talet, stack nu rasande efter honom med
sin långa käpp med silfverknapp.
»Ned med honom!» ropades det, »ned med
honom! Han skall återtaga hvad han har sagt, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
