Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
var, och kände alla hans galanta historier, nickade
belåtna åt hvarandra, när de hade mött honom, och
fördjupade sig i det vanskliga spörsmålet, huru det
skulle hafva gått för staden, i fall icke han hade
varit.
Att soldaterna och manskapet på vallarna
afgu-dade honom, var ingen under, ty han hade helt och
hållet sin faders, kung Christians, menniskovinnande
gåfvor. Men äfven i andra fall hade han tagit arf
efter honom; han hade fått både hans hetsighet och
hans omåttlighet, men också en del af hans
begåfning, hans rådssnabbhet och hans öfverblick. Han
var mycket rätt fram; flere års vistelse vid utländska
hof hade icke gjort honom till någon hofman, ja, han
var icke ens någorlunda belefvad, i dagligt tal var
han stötande ordknapp och i tjensten öppnade han
aldrig sin mun utan att bannas och svärja som den
simplaste matros.
Men soldat, det var han. Trots sin unga ålder
- han var endast åtta och tjugu år — ordnade han
stadens försvar, och ledde de farliga, men vigtiga
utfallen med en så stor insigt och så stor mogenhet
i planerna, att saken näppeligen hade varit i så goda
händer hos någon annan af Frederik den tredjes män.
Det var derföre i sin ordning, att hans namn
fördunklade alla andra, och att småpoeterna i sina
versifierade berättelser om utfallen tillropade honom:
»du segerkrönte Gyldenlöv, du Danmarks ovänsbane»,
eller helsade honom med ett: »o, hell dig, hell, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
