Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
Nordens Mars, du tappre David danske», och
önskade honom att hans lif måtte varda som ett cornu
copiæ eller ymnighetens horn, fullt af pris och ära,
helsa, välstånd och lycka; och det var ganska
naturligt, att mången stilla aftonandakt slöt med en bön
till Gud om att äfven framdeles uppehålla herr
Ulrik-Christian; ja, det fanns nog enskilda fromma sinnen,
som suckade till Herren, att hans fot måtte ledas bort
från syndens slippriga allfarsväg och hans hug vändas
från allt, som ondt var, till dygdernas och sanningens
skinande ljuskrans, så att han, som i så fullt mått
hade vunnit sig denna verldens ära, också måtte
blifva delaktig af den enda sanna och rätta äran.
Marie Grubbe var mycket upptagen med denne
sin fasters nära slägting. Händelsevis hade hon
aldrig varit till sammans med honom, hvarken hos
fru Rigitze eller annanstädes; endast på gatan hade
hon sett honom, en gång i skymningen, då Lucie
hade visat henne på honom.
Alla talade om honom; nästan hvar dag
berättades det nya, modiga drag af honom; hon både hörde
och läste, att han var en hjelte, och det jublande
mummel, som gått genom folkhopen den
skymningsstunden, då han red förbi, hade gjort ett outplånligt
intryck på henne.
Det stora namn, som hjeltenamnet är, lyfte
honom helt och hållet ur de vanliga menniskornas led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
