Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
mar evigt och ständigt om honom, och tidt och ofta
rusade hon till fönstret, när hon hörde hästtraf nere
på gatan, och hon öfvertalade ofta den villiga Lucie,
när de voro ute, till att gå en omväg med henne
kring slottet, men de sågo honom aldrig.
Så bar det så till en af de allra sista dagarna i
Oktober, fram på eftermiddagen, att hon satt och
knypplade i en af fönsterfördjupningarna i det långa
rummet, der kaminen stod. Fru Rigitze satt vid
kaminen, hon hade ett litet fat med glöd framför sig
och då och då tog hon litet torkade blommor och
kanelbark ur en dosa, hon höll på knät, och lade på
glöden. Luften i det låga rummet var het och
qval-mig och mellan de breda, brokiga, mörkblommiga
gardinerna kom blott litet dager in. Från den
tillstötande kammaren hördes en spinnrock surra och
litet imellan nickade fru Rigitze så smått i sin
stoppade stol.
Marie Grubbe var matt af värmen. Hon försökte
kyla sina heta kinder mot de små, immiga rutorna
och tittade med det samma ut pä gatan, der ett tunnt
lager nyfallen snö gjorde luften skinande ljus. Såg
hon derpå in i rummet igen, blef der dubbelt mörkt
och tryckande. Plötsligt trädde Ulrik Christian sä
hastigt in i rummet, att fru Rigitze hoppade till. Han
såg icke Marie och satte sig strax bredvid henne vid
kaminen. Derpå nämde han ett par ursäktande ord
om att det var så länge sedan, han hade varit der,
sade, att han var trött, satte sig derpå tvärs öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
