Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
Hon hade egentligen aldrig tänkt sig hjeltar vara till
som andra menniskor. Kung Alexander af
Mace-donia, Olger danske, riddar Bayard och dylika, det
var hjeltar, stora, aflägsna, strålande gestalter, som
mera voro förebilder eller något sådant än de voro
menniskor som andra. Liksom hon, då hon var
mindre, aldrig hade trott, att någon kunde komma till
att skrifva så prydligt som de förskrifter, man skref
efter, på sådant sätt hade det ingen gång fallit henne
in, att någon kunde hinna upp till att blifva en hjelte.
Hjeltar, det var något förgånget, något, som hade
varit till. Att man kunde möta en hjelte, en verklig
hjelte, möta honom ridande på Store-Färgesträde, så
vildt hade hon aldrig drömt. Lifvet såg plötsligt
helt annorledes ut, det fanns annat till i verlden än
det hvardagliga; det stora, sköna, det brokiga rike,
som det stod om i historieböcker och visor, det
kunde en möta alltsammans. Det var då verkligen
något till, som man af hela sin själ kunde längta
efter; alla dessa ord, som folk och böcker voro fulla
af, de betydde något, de voro något; det var mening
i hennes oklara drömmar och hennes längtan, det
var icke något, hon var ensam om; fullvuxna
menniskor trodde på det. Lifvet var rikt, strålande rikt.
Ännu anade hon det blott, hon var öfvertygad
om att det var sannt, men hon kunde icke se och
känna att det var det. Han ensam var det
handgripliga för henne, var henne en pant på, att det var
så. Derföre vände sig alla hennes tankar och dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
