Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
också är den Gud, som håller segrens gyllene
palmer eller nederlagets bloddrypande cypresser i sin
hand, så är det likväl för menniskorna om icke till
att ursaka, så likväl att begripa, att den, åt
hvilken mycket folk är gifvet att bjuda öfver och att
föregå med sitt vaillanta exempel, kan för en stund
förgäta att vi äro som idel intet, som ett vajande rö,
ja, som kraftlösa ympar i verldens skapares väldiga
händer, och att han dåraktigt tänker: detta hafver
jag uträttat, detta dåd är en frukt, som jag hafver
fört till mognad och fullkomning. Men, dyrbare
herre! Nu, då I här är hvilande på edert hårda
smärteläger, nu hafver visserligen den Gud, som är
kärlekens huldrike Gud, upplyst edert förstånd och vändt
edert hjerta sig till, så att I med ångest och bäfvan
hafve längtat efter att bekänna edra otvagna
synder, så att 1 med förtröstan må kunna mottaga
den nåd och tillgift, Han med sina båda kärliga
händer räcker Eder till mötes att anamma. Angrens
ormar med de hvassa tänderna ...»
»Korsa mig fram och korsa mig bak, bot och
bättring, syndernas förlåtelse och det eviga lifvet»,
vrängde Ulrik Christian och satte sig rätt upp i
sängen, »tror han, en sådan der surögd flintskalle, tror han,
att derför att ens ben bulna ut ur kroppen i stumpar
och skärfvor, man för den sakens skull skall blifva
mera benägen till att höra på hans prestprat?»
»Nådigste herre, I missbrukar högeligen det
privilegium, edert höga stånd och än mera eder öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
