Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 7
»Jag menar snarare», sade Ulrik Frederik, vänd
till Marie Grubbe, »att älskog är som när man har
fallit i sömn uti en öken och vaknar upp i en skön
och angenäm lustpark; ty sådan dygd har älskog,
att den alldeles förvandlar menniskans sinne, så att
det, som förr syntes en torrt och öde, det skiner
en nu i ögonen som idel lustighet och prakt; men
hvad för tankar har väl I om älskog, sköna fröken
Marie?»
»Jag?» frågade hon. »Jag håller älskog för att
vara lik en demant, för liksom demanten är skön
och präktig att se på, så är ock älskog skön och
lifaktig, och liksom demanten är giftig för den, som
nedsväljer den, sålunda är också älskog ett slags
förgift eller skadelig kollersot för den, som blifver
slagen dermed, så framt man skall göra sitt
juge-ment efter de besynnerliga fukter, man anträffar hos
amourösa personer, och efter den remarkabla diskurs,
de föra.»
»Ja», hviskade Ulrik Frederik galant, »ljuset kan
visserligen tala reson till den arma flugan, som
förvirras af dess glans 1»
»Ja, min själ, kan du hafva rätt, Marie», började
Axel Urup och höll upp igen för att skratta och
nicka bort till henne, »ja, ja, det kan man nog tro,
att älskog är bara förgift, som kommer i blodet, för
hur skulle eljest klokt folk med mirakel-absud eller
under-dekokt kunna ingifva kallsinnigt folk den mest
brinnande passion?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
