Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
»I nej, fy då!» utbrast fru Sidsel, > tala då aldrig
om sådan gruflig ogudaktighets verk — och det på
en söndag!»
»Kåra Sidse», svarade han, »deri är, min själ,
ingen synd, tvärtom . . . nej ... nej ... Håller I
det för en synd, min herr öfverste Gyldenleu? —
Nej ? — nej visst icke; talar icke också den Heliga
skrift om trollqvinnor och onda besvärjningar! Jo
det gör hon, det gör hon. Nej, hvad jag ville säga,
alla våra affekter, menar jag, hafva sitt bo och säte
i blodet, för blifver en het, kan en icke känna
blodet fara upp igenom sig och sjuda för ens både
ögon och öron? Och blifver man förskräckt, är det
då icke alldeles som om blodet sjönke ned i benen
på en och blefve helt svalt med det samma? Skulle
det, tron I, vara för intet som sorg är blek och blodlös,
men glädje röd som en ros? Ingalunda, säger jag,
ingaledes, alla menniskans affekter, de förvållas af ett
visst blodets tillstånd och beskaffenhet, och nu alltså
älskog! Den kommer först när blodet vid sjutton,
aderton års skifte af värme och köld blifvit moget i
ådrorna; då börjar det gasa alldeles som ett godt
drufvin; det tränger och blåser upp sig, det sätter värme
och lägger i väg så att ingen menniska rigtigt är sig
sjelf, så länge det står på, men sedan så klarnar det
till som andra gäsande ämnen och blifver mera
sakta och blidt, mindre hett och bespändt. Ja, det
finns ännu en likhet med vin, som det har, för alldeles
som det ädla vinet hvart år gifver sig till att brusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
