Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
ensam och öfvergifven! Icke bland alla de tusen
hjertan, som klappade rundt omkring i nattens
stillhet, ett hjerta, som längtade till honom . . . Vidt öfver
jorden var spändt ett nät af osynliga trådar, som
bundo själ till själ, trådar starkare än lifvets, starkare
än döden; men ingen i hela nätet nådde till honom.
Hemlös, öfvergifven! — öfvergifven? — Klang det
der ute som af bägare och kyssar? Blänkte det der
ute som hvita skuldror och mörka blickar? Skrattade
det icke högljudt genom natten? — Hvad mera? — •
Heldre ensamhetens långsamt drypande bitterhet än
denna giftigt äcklande sötma. O, förbannadt! Jag
skakar ditt stoft af mina tankar, gycklande lif, lif för
hundar ... för blinda, för — stackare ... — Som en
ros ... o Gud beskärma och förvara henne väl i den
djupa natten ... o, att vara hennes värn och vakt, att
jemna hvar stig och skydda mot hvar vind ... så
skön . . . lyssnande som ett barn ... — som en ros!. . .
8.
Så firad, som Marie Grubbe var, märkte hon
likväl snart, att, om hon än kommit ut ur
barnkammaren, hade hon likväl icke helt och hållet blifvit
upptagen bland de fullvuxna. Sådana unga flickor
höllos likväl alltid, trots alla komplimenter och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
