Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ord för hans väntande öra, att ingen rigtig kärlek
har dem ljufvare, och det var ömma tårar i hennes
ögon, som endast kärlekens milda oro låter tilra
fram — och likväl — kunde det icke hända att hon
i längtan, på en försvunnen känslas minnen,
upp-bygde en stämning, som, skyddad af det milda
mörkret, närd af det blossande blodet och de veka
tonerna, narrade henne sjelf och gjorde honom lycklig?
Ty var det endast jungfrulig blyghet, som vid dagens
ljus gjorde henne karg på älskogsord, och otålig vid
smekningar; eller var det blott flickfruktan för att synas
så flicksvag, som lade spe i hennes ögon och hån på
hennes läppar, så mången gång, när han bad om en
kyss eller med kärlekseder ville från hennes mun
locka det ord, som alla älskare så gerna höra; hvaraf
kom det då, att hon tidt och ofta, när hon var allena
och hennes fantasi hade blifvit trött af att för
tusende gången utmåla för sig framtidens härlighet,
kunde stirra så hopplöst och förtappadt framför sig
och känna sig så oändligt ensam och öfvergifven?
$
Strax efter middagen, sent i Augusti, redo Ulrik
Frederik och Marie, som så ofta förut, på den
sandade vägen längs Sundet utanför Österport.
Luften var frisk af en förmiddagsskur, solen
speglade sig i vattnet, åskblå skyar rullade bort i fjerran.
Så raskt, som vägen tillät, redo de fram, både
de och lakejen i sin långa, karmosinröda sidrock.
Förbi trädgårdarne redo de, der de gröna äplena
Fru Marie Grubbe. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
