Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
lyste fram mellan de mörka bladen, förbi de utspända
fisknäten, på hvilkas trådar ännu de blänkande
regndropparna hängde, förbi kungens fiskarhus med det
röda tegeltaket, och genom limkokarens gård, der
röken stod rak som en pelare ut genom skorstenen. De
skämtade och skrattade, logo och skrattade och
jagade i väg.
Vid Gyldenlundskrogen veko de af .och redo
genom skogen rakt till Orejidrup, hvarifrån det derpå
i jemn ridt gick genom snåret nedåt Overdrupsjöns *
blanka vattenyta.
Stora bokar med hängande grenar speglade här
sina gröna löftak i den klara sjön och saftigt
myrgräs och blekröda vattenröllekor bildade en bred och
brokig rand i vägskelet, der sluttningen, som var
brun af visset löf, lutade ned mot vattnet. Uppe i
luften, under bladhängets skärm, der en ljusstrimma
sköt ned genom det svala halfmörkret, hvirflade
myggorna i ljudlös dans; en röd fjäril lyste der ett
ögonblick, derpå flög han i solskenet ut öfver sjön, der
stålblå guldsmeder blänkte genom luften och jagande
gäddor drogo snabbt glidande böljelinier fram öfver
ytan. Från en gård bakom snäret ljöd hönsens
kackel der nere, och på den andra sidan sjön kurrade
skogsdufvan under Dyrehavens hvälfda bokar.
De höllo hästarna och läto dem långsamt plaska
ut i vattnet för att skölja sina dammiga hasleder och
släcka sin törst. Marie höll litet längre ut i vattnet
* Nu Ordrupmose.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
