Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
eller, som Ulrik Frederik trodde, ett strumpeband
och värjan var stucken derigenom.
Den är från Spanien, tänkte Ulrik Frederik, ty
der hade den aflidne varit i nio år och tjenat i
arméen. Ack ja, han skulle också ha varit i
främmande tjenst hos Carl Gustaf, men så kom kriget;
nu komme han väl aldrig ut och finge tumla om, och
han var likväl knappt tjugutre år. Alltid lefva här
vid detta lilla, ledsamma hof, dubbelt ledsamt nu, då
hela adeln höll sig hemma — jaga litet, se litet till
sin förläning, en gång i tiden, genom kungens nåd,
blifva geheime-statsråd och riddare, hålla god min
med prins Christian och behålla sin befattning, då
och då användas till en tråkig ambassad till Holland,
blifva gammal, få värk, dö och blifva begrafven i
Frue Kirke, det var den lysande bana, som var
utstucken åt honom. — Nu krigade de ner i Spanien,
der var heder att vinna, lif att lefva — der ifrån voro
värjan och bandet. Nej — han måste tala med
kungen, det regnade ännu och det var långt till
Frederiks-borg; men det finge icke hjelpa, vänta kunde han ej,
det måste afgöras.
Kungen tyckte bra om förslaget. Mot vana sade
han strax ja, till stor förvåning för Ulrik Frederik,
som under hela vägen hade ridit och för sig sjelf
anfört allt, allt det, som gjorde det vanskligt,
orimligt, omöjligt — och nu sade kungen ja, till jul kunde
han resa. till den tiden kunde noe de inledande ste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
