Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4i
sig, och, allt under det han ser dem, tanklöst
förundrar sig öfver att han verkligen har varit borta från
denna hemvrå af verlden så länge.
I en sådan stämning satt Ulrik Frederik en
regnig Septemberdag.
Han hade haft sina hundar inne för att leka med
dem, hade försökt läsa och hade spelat Daldös * med
Marie. Regnet öste ner, det var icke väder att gifva
sig ut i, och han hade derföre gått in i sin
vapenkammare, som han kallade den, för att putsa och se
om sina skatter — det var det just väder för — och
hade derpå kommit att tänka på en låda med vapen,
som han fått ärfva efter Ulrik Christian, hade låtit
hemta den från vinden och satt nu och tog upp
arfvet stycke för stycke.
Det var praktvärjor, blålupna med inlagdt guld
och silfverblanka med matt gravering; det var
jagt-knifvar med tunga, enkelt eggade blad, med långa,
som eldslågor svängda, med trekantiga blad,
spetsiga som nålar; det var Toledo-klingor, många
To-ledo-klingor, lätta som rön och böjliga som vidjor,
med fästen af silfver och af jaspisagat, af drifvet guld
och af guld med karbunklar, och en bland dem, som
endast hade fäste af etsadt stål, den var stucken
genom ett litet spännband af silke, utsy dt i rosor
och rankor med röda glasperlor och grönt flocksilke.
Antingen var det ett armband, ett simpelt armband,
* Ett brädspel, som spelades med brickor och tärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
