Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
I drifver; jag hade trott Eder om så mycket, mycket
bättre.»
»Är det sannt, är det sannfärdeligen sannt»,
ropade han ifrigt och hans ögon lyste af glädje, »så är
jag klok igen, fråga mig bara, bara fråga!»
»Voro de sanna, de ord ...»
»Som Evangelium, men ...»
»Är I viss på det? I misstager Er icke?»
Daniel log.
»Är . . . han der i dag?»
»Är han på jagt?»
»Ja.»
»Ja så».
»Hvad är —,» började Marie igen efter en liten
paus, »hvad är hon för ett slags person, om I vet det?»
»Liten, välborna madame, rätt liten, röd och rund
som ett lökäpple, pratsam och munter, med leende
mun och flink tunga.»
»Men af hvilket slags folk är hon?»
»För tu år sedan, eller tu och ett halft, var hon
gift med en fransk valet de chambre, som förlöpte
landet och lät henne sitta qvar, men hon satt icke
mycket länge, förrän hon, i följe med en gäldbunden
harpspelare, satte af till Paris, och der och i Brüssel
har hon varit, tills hon kom hit till landet igen i år
vid pingsttiden. Hon har eljest ett naturligt ljust
hufvud och angenäma manér, undantagandes när det
är så, att hon är drucken; detta är nu all den
vetskap, jag har.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
