Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
»Men det lättar ju! Se, huru ljust det är hela
himlaranden rundt.»
»Ja visst, det lättar och tjocknar.»
»Jag menar: nej», sade Marie och reste sig.
^.Jag svär: jo, med edert nädiga orlof.»
Marie sprang utför höjden.
»Mannens vilja är hans himmelrike!» ropade hon
tillbaka, »kom I nu ned till edert!»
Då de voro nere, vände Marie om, bort från
slottet och Sti Hög följde med vid hennes sida.
Han syntes tankfull och gjorde icke mine af att
upptaga det afbrutna samtalet.
»Hör nu!» sade derpå Marie, »I har min sann
goda tankar om mig, Sti Hög; väder har jag intet
förstånd på, och hvad folk talar till mig, förstår jag
icke heller.»
»Ah jo!»
»Men icke, hvad I talade till mig.»
»Nej.»
»Nu svär jag: jo.»
»Svärja rifver intet öga ut, vet 1, utan att näfve
följer efter.»
»Nå då, tro det, om I vill, men jag känner full
väl, det vet Vår Herre, den tunga, stilla bedröfvelse,
som kommer öfver en, utan att en vet hvarför. Herr
Jens sade alltid, det var hemsjuka efter himmelriket,
der hvar och en kristen själs rätta hemland är; men
jag tror det knappt. En längtar och trängtar och
vet icke lefvandes hopp att trösta sig med.;, nej, nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
