Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I9I
för all den strida gråt, det tida har kostat mig! Det
kommer så outransakligt tungt och tärande på, så
en sjuknar i sitt hjerta och känner sig så trött af
sina tankar och önskar, att en aldrig vore född.
Men det har ingalunda varit lyckans eller verldens
förgänglighet, som har legat mig tungt i tankarna,
så att det var det, som jag sörjde för, nej, aldrig!
Det var en helt annan väg, det var ... ja, det är nu
så platt omöjligt att gifva den sorgen namn, men det
kommer mig för, att det stundom var mest lika en
sorg för en förtäckt brist i ens natur, en invärtes
skada på ens själ, som gjorde en helt annan än
annat folk; ringare i alla afseenden . . . nej, det är nu
så öfver måttan svårt, att få det fattadt i ord, just i
den rätta meningen! Se, lifvet, verlden, den syntes
mig så osägeligt präktig och skön, det måtte vara så
stolt och lustigt öfver all måtta, att vara med i den;
om i sorg eller i lycka, det gjorde ingen skilnad,
blott jag led eller gladdes rigtigt rätt, icke på narri
som i ett larveri eller i ett fastlagsspel. Jag ville,
att lifvet skulle taga mig så starkt att jag böjdes ned
eller lyftes opp, sä det icke var tankerum i mitt
sinne för annat än det, som lyfte mig upp, eller det,
som böjde mig ned; jag ville smälta bort i min sorg
eller brinna upp med min glädje. Ack, I fattar det
aldrig! — Om jag blefve som en af det romerska
rikets fältherrar, som fördes i triumf upp genom
gatorna, då ville jag vara det så, att segren och jublet
det var jag, och stolthetens och folkets fröjdeskri och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
