Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20I
12.
I Januari sextonhundra sextio fyra utnämdes
Ulrik Frederik till ståthållare i Norge, och de första
dagarna af April samma år reste han dit upp.
Maria Grubbe följde honom.
Förhållandet dem imellan hade sedermera icke
synnerligt förbättrat sig, och deras brist på ömsesidig
sämja och inbördes kärlek hade liksom blifvit erkänd
af båda parterna som en oföränderlig sak och hade
funnit sitt uttryck i det ytterst ceremoniösa sätt, hvarpå
de umgingos med hvarandra.
Det första året eller halftannat år efter sedan de
hade bosatt sig på Aggershus lefde de sålunda och
Marie önskade för sin del ingen ändring häri. Men
med Ulrik Frederik förhöll det sig annorlunda; han
hade nämligen åter blifvit förälskad i sin hustru.
Och nu var det en vintereftermiddag, mot
skymningen, som Marie Grubbe satt ensam i det lilla rum,
som från gammal tid bar namn af: Dosan.
Det var rått och blåsigt väder, grått och mörkt.
De tunga flockarna af töande snö klenade sig upp i
hörnet af de små rutorna och täckte nästan hälften
af det grönaktiga glaset. Regnkalla vindpustar, som
hvirflade ned mellan de höga murarna, liksom
tappade sansen och kastade sig blindt fram och
dundrade på portar och dörrar och foro derpå plötsligt
rätt upp i luften med ett hest och hundaktigt tjut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
