Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
det äktenskap hölles i den aktning, i hvilken Gud det
sjelf satt hafver, stor förargelse förhindrades, stora
synder bortjagades och en själ befriades från
fördömelse.
Marie ville först alldeles icke sätta sitt namn under
denna supplik, då hon på ingen måtto ville lefva till
sammans med Ulrik Frederik, huru det än komme att
gå. Men fadren försäkrade, att den begäran blott
vore en formalitet, att Ulrik Frederik skulle taga henne
till sig igen, ty han ville nu hafva skilsmessa för ett
hvart pris, och det sätt, hvarpå böneskriften vore
affattad, tvunge honom att begära det, och det skulle
sätta hennes sak i ett bättre ljus och skaffa henne
bättre vilkor. Sålunda gaf alltså Marie efter, ja, hon
tillade till och med på fadrens begäran och efter
hans utkast följande efterskrift till suppliken:
»Jag ville gerna hafva talat med Eders
Kungliga Majestät, men jag eländiga har
icke sådana kläder, att jag kan komma
bland folk med dem. Förbarma Eder
öfver mig, allernådigste arfherre och konung,
och hjelp mig elända till rätta. Gud skall
det belöna.»
Marie Grubbe.
Men då hon icke allt för väl let på Erik
Grub-bes ord, skaffade hon genom en af sina gamla
hof-vänners mellankomst en helt och hållet enskild
skrifvelse konungen i handom, i hvilken hon oförblommeradt
uttalade, huru starkt hon afskydde Ulrik Frederik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
