Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
ja, så var det, han skref tillbaka, att det motgift,
som bäst kunde göra henne frisk igen, det vore hans
kärlek, men den stode det icke i hans makt att gifva
henne; men han hade hört att mjölk och hvitlök
också skulle vara bra, och det ville han råda henne
att taga in. Se, det svarade han; hvad tycker I?
Kan det nu finnas något mera skamligt till än detta?»
»Och fröken Ermegaard?»
»Fröken Ermegaard?»
»Ja visst.»
»Ja, det var icke hans skuld, men hon hade icke
tagit förgift nog till att dö af, utan hon blef så sjuk
och dålig, att hon så när aldrig fått igen helsan.»
»Det arma lammet», sade Marie och log.
Nästan hvar dag under den tid, som nu följde,
medförde en eller annan liten förändring i Marie
Grubbes uppfattning af Sti Hög och derigenom äfven
i det sätt, hvarpå de umgingos med hvarandra.
Det var lätt att se, att Sti Hög icke var någon
drömmare, af den omtanke och rådssnabbhet, med
hvilka han aflägsnade alla de otaliga hinder och
svårigheter, resan erbjöd, och det var likaledes lätt
att inse, att han i manér och begåfning stod högt
öfver äfven de yppersta af de adelsmän, med hvilka
de sammanträffade. Alltid var hans tal nytt och
intressant och olikt alla andras; det var, som hade han en
egen, blott af honom känd utväg att förstå menniskor
Fru Marié Grubbe. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
