Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
blef ock det band slappare och slappare, som de
pålagt sig sjelfva, ja, alldeles lossadt. Deras språk fick
en ännu mera lokal anstrykning än förr, deras skämt
blef gröfre och deras frågor skäligen närgående.
När nu skämtet tilltog i plumphet och
ohöfvisk-het, började Marie att blifva orolig, der hon satt, och
Sti Högs ögon frågade öfver bordet om de skulle
gå sin väg. Då kom just den ljusaste af de
främmande fram med en väl grof antydning, som fick
Sti Hög att rynka ögonbrynen och se hotande på
honom; men detta blott retade honom, och han
upprepade sitt smutsiga skämt i ännu starkare uttryck,
hvilket kom Sti Hög att lofva honom, att han skulle
få tennkruset i sin panna, om han vågade ett ord till
af samma slag.
Just i det ögonblicket närmade sig Lucie bordet
med sitt stickarbete för att se och få rätt på en
maska, som hon hade tappat, och häraf begagnade
sig den andra oldenburgaren; han tog henne om
lifvet, tvang henne ned på sina knän och tryckte en
försvarlig smällkyss på hennes läppar.
Denna käckhet uppeldade den ljuse, och han
slog sin arm om Marie Grubbes hals.
I samma nu satt Stis krus i hans panna så starkt
och säkert, att han med ett djupt grymt sjönk ned
till sättugnen.
I nästa sekund voro Sti och den mörke framme
midt på golfvet, och Marie och hennes piga hade
flyktat bort i ett hörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
