Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
och då Sti Hög de följande dagarne hade lagt märke
till, att det var något i hennes blick och beteende,
som tydde på att det skett en stor förändring till
hans förmån i hennes sinne, och han, uppmuntrad
häraf, bad om hennes kärlek, fick han det svar, han
önskade.
i5-
Nu i Paris.
Så mycket som ett halft års tid har gått, och
det kärleksfördrag, som så hastigt blef slutet, hade
kort förut lossnat och skornat, och Marie Grubbe
och Sti Hög hade långsamt glidit från hvarandra.
De veta det båda två, men det hade icke
kommit till ord mellan dem; det är så mycken bitterhet
och smärta, så mycken förnedring och så mycket
sjelfförakt dolda i det erkännande, som hotar, att det
ligger en lindring i att dröja.
I detta äro deras sinnen ense.
Men i sitt sätt att bära sitt bekymmer äro de
ytterst olika. Ty medan Sti Hög i hopplös qvidan,
af sjelfva smärtan förslöad mot smärtans hvassaste
gadd, sörjer och sörjer i maktlös afmattning, liksom
ett fångadt rofdjur går fram och tillbaka, fram och
tillbaka i sin trånga bur, så kan Marie snarare liknas
vid ett djur, som slitit sig lös och flyktar i ohejdad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
