Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
och drog honom i skuldran nedåt; den ljuse hade
händerna kring hans hals och knäna i hans sidor.
Marie skrek och ville skynda till hjelp, men
Lucie hade slingrat sina armar omkring henne i ett
nästan krampaktigt tag, så att hon icke kunde flytta
på sig.
Då, just som Sti var nära att mista sansen,
kastade han sig med en sista kraftansträngning framåt,
så att den mörkes bakhufvud hamrade mot jorden
och den ljuslette slant litet med sitt tag och öppnade
väg för en smula luft. I ett smidigt, kraftigt kast
ryckte sig Sti åt sidan, kastade sig på den ljuse, så
att han damp i golfvet, böjde sig derpå rasande öfver
den fallne, men träffades af en spark i hjertgropen,
så att han nästan segnade ned; men derpå grep han
med ena handen om vristen den fot, som hade träffat
honom, och med den andra handen fick han tag i
stöfvelskaftet strax nedom knät, lyfte så benet i
vädret och kastade det ned mot sitt framsträckta lår,
så att benet bräcktes i stöfveln och den ljuse
afsvim-mad sjönk ned. Den mörke, som låg och stirrade,
yr af slaget i hufvudet, utstötte, då han såg detta,
ett sådant vrål af vånda, som om det varit han sjelf,
det gält, och kröp och gömde sig under bänken
och fönstret, och dermed var slagsmålet förbi.
Men den vildhet, Sti Hög vid detta tillfälle visat
bo i sitt sinne, hade en mäktig, sällsam inverkan på
Marie; ty dä hon den natten lade sitt hufvud på sin
kudde, sade hon till sig sjelf, att hon älskade honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
