Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
före att du har varit min, och blifver sjuk i din själ
hvar gång du tänker derpå och rynkar din panna
med afsky och leda, så älskar jag dig likväl — ja,
ja, af all min makt och förmåga älskar jag dig, Marie. >
»Nej, fy skäms Sti Hög, åh, skäms likväl, skäms
likväl, du vet icke hvad du säger. Och likväl, må
Gud förlåta mig det, likväl är det sant, så
förskräckligt det låter. Ah, Sti, Sti! Hvarför är du
denbond-själ, som du är, den krypande smutsmask, som blifver
trampad, och ändå icke bits? Om du visste, hvad jag
trodde dig stor! stolt och stor och stark, dig, som
är så svag. Men det vållade dina klingande ord,
som ljögo om en makt, som du aldrig egde, som
ropade om en själ, som var allt, som din aldrig var
eller skulle blifva. Sti Sti, var det rätt, jag fann
svaghet i stället för styrka, uselt tvifvel i stället för
käckt hopp, och stolthet, Sti! hvart tog din stolthet
vägen?»
»Rätt och rättfärdighet äro blott ringa nåd, men
jag förtjenar intet mera, ty jag har varit föga bättre
än en förfalskare mot dig. — Marie, jag har aldrig
trott på din kärlek till mig; nej, aldrig, icke ens den
stunden, då du svor för mig på den, fanns det tro
i min själ. Ack, hvad jag gerna ville tro, men
jag kunde icke. Jag kunde icke tvinga tviflets mörka
hufvud ned mot jorden, det stirrade på mig med sina
kalla ögon och alla mina drömmars rika, smäckra
förhoppningar, dem blåste det bort med sin bittert leende
mun. Jag kunde icke tro, att du älskade mig, Marie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
