Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
och likväl grep jag din kärleks skatt med båda
händer och all min själ, och jag gladde mig åt den i
ångest och skygg lycka, som en röfvare kan glädja
sig åt sitt gylne blänkande rof, när han vet att den
rätte egaren om en kort stund skall komma och rycka
det ur hans kärt belastade händer. Ty den skall en
gång komma, Marie, som är värd din kärlek eller
som du tror vara den värd, och han skall icke tvifla,
icke tigga eller darra, han skall böja dig som lödigt
guld i sin hand och sätta sin fot på din vilja, och du
skall vara honom följaktig i ödmjukhet och glädje;
men det är icke derför att han älskar dig mera än
jag, ty det kan icke hända, utan derför att han har
mera tro på sig sjelf och mindre öga för ditt
oskattbara värde, Marie.»
»Ack, det är ju en rigtig spåmanslexa, I der
ramsar upp, Sti Hög; men det är som I brukar,
alltid vill er tanke på långresa. I är just som barn,
som få ett spelverk till skänks; i stället för att leka med
det och glädjas åt det, hafva de ingen ro, förrän de
hafva sett hurudant det är innantill och slagit det i
bitar. I fick aldrig tid att hålla och bevara för att
fånga och gripa; I hugger upp allt lifvets timmer i
tankespånor.»
»Far väl, Marie.»
»Far väl, Sti Hög, det bästa I kan.»
»Tack — tack — det måste så ske —- men jag
ber om en sak.»
»Nå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
