Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
släppte eller föll, han tvang deras mulär ned mot
marken och jagade med dem, till hälften springande
eller hoppande, till hälften släpande, tvärs öfver
gården och släppte dem derpå lösa in genom
trädgårdsporten.
Det fanns många hästar på Tjele, och Marie
Grubbe hade rikt tillfälle att beundra den sköna,
kämpalika gestalten, allt efter som den i omvexlande
ställningar brottades med de eldiga djuren, än
nästan hängande på upprätt arm, lyft i vädret af en
sig stegrande hingst, än kastande sig våldsamt
tillbaka på jordstödda fötter, nu åter hetsande dem fram
i hopp och språng och allt detta med dessa mjuka,
sega, fjedrande rörelser, som äro egendomliga för
alla ovanligt starka menniskor.
De korta lärftsbenkläderna och den gråaktiga
blångarnsskjortan, åt hvilka branden gaf ett gyllene
skimmer och som den tecknade med skuggstarka veck,
framhäfde ypperligt de präktiga formerna och stämde
skönt och enkelt med det kraftigt färgade ansigtet,
det fina, blonda dunet kring mun och haka och det
stora, ljusa, yfviga håret.
Sören ladufogde kallades denne två- och
tjuguårige kämpe; egentligen hette han Sören Sörensen
Möller, men hade fått tillnamnet efter sin fader, som
hade varit ladufogde på en herrgård i Hvornum.
Hästarne blefvo alltså räddade, stallet brann
upp, elden i grunden blef släckt, och folket gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
