Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
bort för att taga sig en liten morgonblund ofvanpå
den genomvakade natten.
Marie Grubbe gick också till sängs, men hon sof
icke, hon låg och tänkte, och imellanät rodnade hon
öfver sina tankar, imellanåt kastade hon sig oroligt,
som om hon blef rädd för dem.
Ändtligen steg hon upp.
Hon log hånfullt medlidsamt åt sig sjelf, under
det hon klädde sig. I allmänhet brukade hon i
hvardagslag gå ovårdadt, ostädadt, nästan torftigt klädd,
för att sedan vid tillfälle så mycket starkare utstyra
sig på ett mera i ögonen fallande än smakfullt sätt;
men i dag var det annorlunda; hon tog en gammal,
men ren, mörkblå hemväfd klädning på sig, knöt en
liten, högröd silkesduk kring sin hals och framtog en
nätt, liten, enkel hufva; men derpå betänkte hon sig
och valde en annan, som med sin uppvikta, gul- och
brunblommiga kant och sin nackremsa af oäkta
guldbrokad alldeles icke passade till det andra. Palle Dyre
tänkte, att hon ämnade sig till staden för att tala om
eldsvådan, men sade till sig sjelf, att det fanns ingen
häst för henne att åka med. Hon stannade imellertid
hemma, men arbetet ville icke rigtigt gå, det var en
sådan oro hos henne, hon släppte det ena för det andra,
för att släppa det igen. Omsider gick hon ut i
trädgården ; hon sade, att det var för att ordna med det,
som hästarne hade förstört under natten; men hon
gjorde icke mycken nytta der ute, ty hon satt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
