Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
nådiga frun. Den nådiga frun. Det var en
berättelse om en fru på Nörbækgård, som lupit bort med
sin jägare; om nu också någon sett på honom på
det viset, medan han låg och sof? — Den nådiga
frun! Månne han kunde blifva god vän med den
nådiga frun, liksom den der jägaren blef? Han
förstod det icke, månne han var sjuk? Det brann i
en fläck på hvardera af hans kinder, hans hjerta
klappade och var så beklämdt, och det var svårt
nog han kunde draga anden . .. Han började att
rycka i en ektelning; men kunde icke få upp den,
såsom han satt; derpå reste han sig och slet den
lös, kastade bort den, tog sin lie och började slå så
att gräset rök af lieslaget.
Under de närmast följande dagarna hände det
sig ofta, att Marie gick tätt förbi Sören ladufogde,
derför att han under den tiden mest hade
gårdsarbete, och han stirrade då alltid på henne med en
olycklig, förvirrad och frågande blick, som om han
ville bedja henne om lösningen på den sällsamma
gåta hon kastat i hans väg; men Marie såg blott
förstulet åt honom och vände bort hufvudet.
Sören var helt skamflat öfver sig sjelf, och
gick i en ständig ångest för, att hans medtjenare
skulle märka, att det icke var rigtigt fatt med
honom. Han hade icke i all sin dar varit betagen
af någon känsla eller längtan, som var det minsta
fantastisk, förr än nu, och derföre gjorde det honom
orolig och rädd. Det kunde ju hända, att han höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
